Vad är Tarot

Vad är tarot!

 

Tarot är benämningen på en kortlek som består av 78 kort. Kortleken består av två delar, den såkallade stora Arkanan som betyder ( stora hemligheten) med 22, vanligtvis romerskt, nuvarande kort från 0 till XXI. Den lilla Arkanan som betyder (lilla hemligheten) som är uppdelad i 56 kort grupperad i 4 olika sviter från Ess till tio samt fyra hovkort (klädda) kort. Dessa kort kallas Page, Knekt, dam och kung.

 

Det finns alltså 16 hovkort och 40 numrerade kort i lilla Arkanan. De 40 korten innehåller oftast abstrakta symboler i likhet med våra spelkort. Korten avbildar olika händelse eller situationer.

 

Det finns många olika kortlekar men alla har samma grundupplägg, det är bilderna som varierar. Skillnaden kan till exempel vara att Pentagram kallas mynt eller att Narren kallas Dåren. Tarotleken kan sägas utgöra ett slags samlad levnadsvisdom, troligen lagrad genom årtusenden. Vart och ett av korten i Stora Arkanan motsvara ett tillstånd i varje människas medvetande. De 56 korten i lilla Arkanan föreställer vårt samspel med omvärlden.

 

Tarotkorten talar ett symboliskt språk som kan förstås av vårt inre. Använder man korten kommer man att upptäcka att man lär sig sådant man redan vet, men kanske inte tidigare haft tillgång till. När man använder korten aktiveras dessutom den högra hjärnhalvan och därigenom intuitionen, den "inre" rösten. Intuitionen bygger på insikten att det finns ett samband mellan det förflutna, nuet och framtiden, mellan oss själva och omvärlden. Sambanden bygger på harmoni och balans i universum.

 

 

Historia

Tarotkortens ursprung är höljt i dunkel. En rad myter och legender har genom tiderna vuxit fram. Kortens mystik ger naturligtvis ytterligare tyngd till deras kraftfullhet. Intresset för deras ursprung vaknade på allvar först på 1700-talet. Man känner inte till några äldre, bevarade skrifter om tarotkorten. Troligtvis har kunskapen kring dem överlevt genom muntlig tradition. Enligt vissa uppgifter har de använts i tusentals år. De sägs vara en sista spillra från det forntida egyptiska riket, eller till och med ännu äldre. De kan bland annat ha använts av det egyptiska prästerskapet i initiationsriter under pyramiderna. Enligt vissa uttolkare, utgör korten en berättelse om den väg varje initierad måste vandra.

 

Efter branden i det stora biblioteket i Alexandria år 646, kom Fez (i nuvarande Marocko) att bli den intellektuella huvudstaden i kulturområdet. Många lärda människor från olika delar av världen kom samman och behövde hitta ett gemensamt grundspråk för att kunna föra den gamla visdomen vidare. Det ska ha lett till en bok, vars innehåll överfördes till korten, troligen för att kunskapen inte skulle röjas av utomstående eller gå förlorad. Korten kan också ha skapats av de lärde som ett minnessystem för att ta fram kunskap.

 

Enligt olika teorier har korten under medeltiden förts till Europa antingen av zigenare, tempelriddare eller de muslimska morerna. Enligt ytterligare en annan teori skall tarotleken ha skapats i Europa av albigenserna, en gnostisk sekt verksam i Sydfrankrike på 1100-talet. Korten ska ha utgjort ett fördolt sätt att förmedla kunskap som stod i strid med den etablerade kyrkan.

 

De äldsta bevarade tarotkorten är från Italien på 1300- och 1400-talen. Tarot gav så småningom upphov till en annan lek, den förenklades och förlorade de 22 korten i Stora Arkanan (utom Narren - dvs. jokern) och pagerna. På så vis utvecklades vår egen kortlek med 52 kort. Emellertid användes även den ursprungliga leken med 78 kort till ett spel kallat tarocchi, en föregångare till vår bridge, i vilken Stora Arkanan fungerade som trumffärg. Detta spel var populärt främst i Italien. Även "killleleken" kan ha samband med tarotleken. Trots detta fortsatte tarotleken - åtminstone Lilla Arkanan - att användas till att svara på frågor. Det förekom också en mängd olika varianter. Den mest kända är den s.k. Marseillesleken från 1400-talet. Även olika italienska versioner förekom. I vissa besuttna kretsar kunde korten utformas för en viss familjs räkning, med de olika familjemedlemmarnas ansikten avbildade på korten. Det anses att dessa kort inte användes till spel utan betraktades som konstverk. Napoleon sägs ha litat blint på korten och hans fru, Josephine, fick ständigt använda en tarotlek för hans räkning.

 

I slutet av 1800-talet ökade intresset för alla ockulta företeelser, inklusive tarot. Under 1900-talet har leken fått en mängd olika utseenden. Ockultisten och esoterikern Arthur Edward Waite gav tillsammans med illustratören Pamela Colman Smith 1910 ut en tarotlek som var revolutionerande till sin utformning, för första gången avbildades scenerier på korten i Lilla Arkanan. En annan esoteriker, Aleister Crowley, utformade med sin illustratör Frieda Harris en lek med till vissa delar ett helt eget system. Crowley utgick från den egyptiska mytologin. I hans lek återkommer mönstren i den Lilla Arkanan, men i modifierad, mindre abstrakt form.

 

I ordet tarot ligger flera andra ord invävda. Dessa bildar den latinska ordflätan "rota taro orat tora Ator" – "Hjulet i taroten talar Ators lag" – Ator var en egyptisk gud.

 

Det system kring vilket leken är uppbyggd har samband med andra esoteriska discipliner som astrologi, numerologi, alkemi, den judiska kabbalan och Gamla Testamentet. Tarotleken har hämtat material ur samma källa – det kollektivt omedvetna – om än på olika plan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

COPYRIGHT (©) 2005